Som en orkan kan jag svepa bort dig; men jag tänker aldrig dö nej.

Hallåhallå, sömnlösheten har drabbat mig likt alla de tidigare nätterna.

Idag har jag iallafall : 
1. Klickat hem ca världens finaste skor.
2. Antecknat allt jag ska ha med hem till B imorgon.
3. Druckit saft på verandan och hatat livet.

Så livet är lite fint även om jag får snyta mig stup i kvarten och utomjordingar har invaderat min och herr pojkväns telefonlinje. Nu sitter jag här i mitt totalt nedsläckta rum (bortsett från datorn, duh) och är extremt sugen på godis, oh hello, är det tant röd som ska härja runt i sin månadsrutin kanske? Whatever, borde sova eftersom jag har ca europas mest trassliga hår och det lär ta hundra år att trassla ut det innan morgonduschen.

För den delen har ju feminist-jag klivit in i min kropp och jag kan snart göra flätor i både ben- och armhålshåret meeen jag överger de ypperliga planerna om blommor i min kroppsbehåring imorgon då jag som sagt ska till B (I'm shaving my legs for him; it's love).

Nu ska jag ännu en gång begrava mitt huvud mellan alla kuddar och hoppas på att John Blund skänker mig åtminstone ett par timmars sömn, puss.

Trummande hjärtslag; värkande tinningar.



Ps: Varför har man ens tånaglar?

The kooks har förgyllt min natt.


Om fyra ½ timme ska jag upp för att duscha; godnatt.

Kärlekskrank ännu en februarikväll (Lars Winnerbäck håller mig sällskap).

Kvällens icke genomtänkta tema : Rött.

Pillar på en bråkdel utav min farbrors ärvda LP-skivor, längtar efter min vinylspelare.
Längtar efter trasiga strumpbyxor (jag längtar till och med efter avskrapat nagellack).
Jag längtar efter sommaren med slagmärkta knän.


Paranoida lördagsnätter (läs: söndagsmornar).

Godmorgon mina älskade vildingar. (It's morning when you read this I assume).
Jag sitter i mitt alldeles nedsläckta sovrum i sängen med min heffaklump och är paranoid tack vare att jag ser absurda svarta fläckar kasta sig omkring på skåpen, golvet, taket - you name it, they are everywhere. Good first night all alone in here, isn't it?

Det spelar ingen roll hur många gånger jag kysser heffaklumpens snabel, klappar honom varsamt över huvudet eller ber honom att skrämma bort dem, det är ogenomförbart; we're prepared to die. Nu sitter jag här and I totally look like a ghost pga datorskärmen samt tangenterna lyser vitt mot mitt ansikte.

Jag är så trött men tvivlar på att jag kommer att få någon sömn då jag endast kan få tankarna att skena iväg åt totalt fel håll, min kropp is not cooperating tonight and I'm very miserable. Jag behöver en frivillig gosemänniska who can spoon me.
 

Submarine och ostbågskoma.

Hallå.
En komisk twist kl 01:38; min farmor och jag har en konversation på fb under tiden jag ser på "submarine" (beordrar alla som inte har sett att se den genast) och är så uppsvälld utav ostbågar att jag är fullkomligt övertygad över att jag nu bär ett ostbågsfoster inuti min bål.

Har hamnat i en slags ostbågskoma och cerebrumet inuti min skalle flödar utav idéer. Skulle behöva anteckningsblock för att plita ned alla dessa makalösa planer som springer kring väggarna, radar upp sig framför mina ögon men kastas genast ned på golvet då nya idéer tar dess forna platser. 

 
 
 

Hattifnatt-dags.

Hallå jag sitter som alla normalt fungerande sextonåringar och äter äggmackor + ser på Mumintrollet kl nollfyra:fyrtioåtta på en torsdagsmorgon när bussen anländer nollnio:nollfyra.
Jag befinner mig mer i ett sovande tillstånd än i vaket nu om dagarna och de få timmarna då mina ögon uppfattar vad som sker runt omkring så läcker dem.

För tillfället är mitt liv oerhört upp och nedvänt. Nu ska jag återgå till att se på Mumintrollet och äta upp min sista macka samt drömma mig bort till äventyrsresor med flätat benhår och stenstränder.

Kan du beskydda mig?

Sitter här och gråter ihjäl mig klockan nollfyra:tjugotre som den psykiskt ostabila sextonåring jag är. Denna natt kan inte ens Kent och deras "Ett hårt oigenomträngligt skalbaggeskal av urvuxna kläder" eller möjligtvis deras "Jag ville bara fly från mig själv, skära bort min otillräcklighet" rädda mig från från de hånfulla ropen som är framställda utav min hjärnbarks egna perversa fantasier.

Denna natt har jag sovit såhär många timmar: 0.
Jag har läst såhär många böcker: 1.
Och jag har skapat såhär många teckningar: 1.

Min mor låter mig (efter ett långt samtal i köket då jag har meddelat hur mycket jag avskyr omvärlden, gråtit på min tröja och erkänt hur hopplös hennes enda dotter är) stanna hemma denna vedevärdiga onsdag så var redo på miljontals blogginlägg.

Dr. Phil + skriver med Dr.Pill.

Hallå, natten till den fjärde dagen i februari spenderas med att se på Dr.Phil (aka; förtjäna vuxenpoäng som ett jävla as) och smsa + skriva med Luna-kins iklädd en Musse Pigg-pyjamas.

Nu är avsnittet som schizofreni tog slut så lyssnar jag på Markus Krunegård och vrider mig i mensvärk bland alla nallar och kuddar som ligger kors och tvärs/ huller om buller efter rivningen utav kojan. Överväger att byta sängkläder och sen försöka mig på lite sömn med tanke på att jag blir tvingad iväg till skolan + ska till min psykolog imorgon. 

Vill endast dricka te (eller vin kanske) och röka inlidad i ljusslingor medan jag pekar finger åt världen från den balkong jag inte har. Jaja puss, titta på detta om ni får ca 40 minuter över utav era ack så värdefulla tid, jag lovar att det är totalt värt det. Godnatt.


Livet som en trasig sextonåring.



 






 
 


 

Livet är som fabulösast i månskenet på ett sovrumsgolv.

Planering inför prinsess-kvällar med randiga strumpor på.

Hejhå, denna lördag har varit ganska händelserik (actually, no) med pizza till frukost runt 17-slaget, en prinsess-kväll i min ensamhet, rödmålade läppar och trevlig sällskap via datorn utav Lewis, en viss varg-pojke och andra trevliga personer såsom Luna-kins. (Numera får hon heta Luna-kins, jävla skins som har sådan påverkan på mig.)

Jag har återfunnit kärleken för alla gamla klänningar och även funnit mina gamla randiga strumpor, oh the joy med att ha yttepyttesmå fötter. Jag har planerat prinsess-kvällar med Lewis och jakter i secondhandbutiker i jakt på färgglada klänningar i allt från 60-tal till nutid med Luna.
Åh, jag längtar så tills sommaren tar oss med storm.

Detta är lite av vad jag har sysslat med idag:
 


(Åh du vilda lördag.)
 

Ibland behövs en HP-paus.

Hello you lovely.
Jag ber om ursäkt för att jag har varit frånvarande de senaste 2 ½ dygnen men jag var lite som en nalle med uppskrappade sidor som läcker ur sig all stoppning. Dock känslomässigt men det hoppas jag att ni inser på egen hand.

Jag har legat i sängen och gråtit till Harry Potter, drömt att jag släpade med mig en gigantisk gren hem för att jag bestämde mig för att tälja en val, med andra ord totalt struntat i skolan jag verkligen behöver fokusera på. Jag söker efter en viss frihet i min vardag jag inte tycks finna på skoltid eller på min ynkliga fritid, jag vill endast bryta mig ur alla enformiga mönster (dvs;rutiner) som nu för tiden är på repeat såsom Floreande + The Machine är via mina högtalare denna januarinatt. (Allting känns lika meningslöst som vanligt; trist, grått, monotont).

Jag längtar efter körsbärskyssar på nyckelben och bara ben som skymtar under prickiga 50-tals klänningar. Jag längtar efter pirrande ryggrader mot nyklippta gräsmattor, pussmunnar på skjortkragar (shade: cherry red) och att dricka öl i lekparker med lösögonfransar som når upp till ögonbrynen.
Jag tycker inte ens om sommaren, vad är detta?

Två fabulösa fotografier från tiden i Gränna då jag nästan var lite lycklig.
 
 

Du värker som en borr i mina snedsteg.

Denna natt är totalt meningslös och då upptäckten utav gamla fotografier på min telefon fick mig att börja storgråta okontrollerat och när inget avslut uppenbarades beslutade jag mig för att strejka mot denna natt och lade mig på golvet för att läsa Harry Potter och hemligheternas kammare.

Självfallet har jag ännu samma låt (The first cut is the deepest) på repeat för att undvika påträngande tankar såsom varför, hur och vad. Beslutade för att ta några fotografier på mitt rum nattetid (låt mig avslöja redan nu att den sista är min favoritbild i hela universum), here you go loves;

 

Ermahhhgerrrrd.

Kimberly har bytt stil.

Var ute på promenix mitt på bilvägen i vår lilla by med Kimberly idag + lämnade av brevet och vi hade en fin stund då vi talade kring alla historier vi har genomgått dessa år vi har bott här.
För tillfället skrattar jag ihjäl mig pga hon ser ut såhär.

Ready to rumble.

Hallåååådär.
Jag ser på "Ready to rumble" som går på kanal 6 i hörnet utav min säng och äter mina älskade chokladkakor. Tänkte gå och lägga mig efter att ha haft hela lägenheten för mig själv hela dagen och varit vild. Uh, ja haft på skadligt hög musik och sett på "Wanderlust" som för den delen är en väldigt fin film som ni alla bör se. Jag har nu återkopplat min dröm om att bli nudist och officiel vindrickare.

Meeen trött är jag icke, men nu kallar filmen hörni, adjöken.

Chokladkakor är ensamhetens föda.

Nu har jag och min käre bästavän planerat en hel del inför både sommaren 2013 (inklusive gjort en spotifylista för alla kalas som väntar oss på kartongbitarna) och inför våran framtida flytt.
Det hela flyter på fint och jag är nästan löjligt exalterad över sommaren 2013, har inte sett fram emot någonting på samma sätt på jag vet inte ens hur länge.

Har också inplanerat en bioträff + fika med min kära syssling som jag inte har träffat på säkerligen mer än 5 år, hm kommer att bli trevligt. Nu ska jag i varje fall förflytta mig till min älskade säng för att se på jersey shore och äta chokladkakor, hoppas ni har haft en fin kväll ok puss.

 
 

Hello nutellaburk.

Och så återvänder jag, ännu sömnlös och jag vågade mig på att dra upp persiennen för att se om månens form skulle kunna avslöja varför jag icke kan sova en blund trots att jag är trött.
Och det kunde den, jävla fullmåne.

Hur som haver så sitter jag nu inbäddad i hörnet utav min film med ett lass gamla dvd-filmer, en burk nutella, en påse grillchips + dip och en hel del andra godsaker. Let the moviemarathon begin, ska nog starta med "step up" för att kunna dregla över Channing Tatum, hnnnng. 

Ok ha det fint.

Ingenting är magiskt.

Åt nyss upp mitt tredje och sista kinderägg och blev lite lycklig i min hjärtegrop när jag insåg att det var en tvådelad Sid och ett isflak som befann sig där i mitten. Nu är allt uppätet och jag är lite ledsen pga all ensamhet bara kastas i ens ansikte när alla par på fb sitter där och bokstaverar sin lycka.

Jag har i varje fall min krokodil och Luna via text som sällskap här i ensamhetens timmar medan jag inväntar att ännu en timme ska passera så att jag kan försöka mig på att besöka John Blunds hemarena. Hm, ja, hoppas att ni får sömn i varje fall och har det fint och allt det där, adjö.

RSS 2.0